Ur loggboken

se ett film klipp
se film

 

Veckan med Lisa och Emelie

Söndag 13.05:
Möter Lisa och Emelie i Nynäshamn, dit de tagit sig med pendeltåget. Vi diskuterar deras önskemål över en lunch i solen på bryggan. "Vill ni nattsegla så har vi finfin vind till Visby, gå vidare mot Västervik och kan fortsätta efter kusten hemåt." Nä", sa Emelie, "jag vill sova på nätterna. Segla lagom länge, och se Stockholms skärgård." "Perfekt", sa Lisa, "jag vill bada också." Hon tillade med ett litet fniss: "Så ska det vara mycket karlar!"

Vi bunkrade mat tillsammans och kom iväg vid tretiden. Mindre än en båtlängd från bryggan var första seglet satt. Medan damerna bekantade sig med skot och trimfunktioner gled vi ut i eftermiddagssolen. Över Mysingen tryckte vinden på ända från Östergötland. Skummet vid stäven växte till duschar i takt med vågorna.

Emelie, som styrde, lärde sig att ducka i rätt ögonblick. Strax bakom Nåttarö blekte vinden, och vi gled in i det vackraste av sund. En lätt finurlig navigationsövning löstes gemensamt vid utloppet, och vi kunde sträcka vidare mot Huvudskär. Natthamnen nåddes utan ett enda slag. Eftersom vi kom in i kvällningen med den ledande vinden, och alla andra hade förtöjt i lä för sjöbrisen, så fanns det gott om plats för oss. Lite synd tyckte vi om de andra som skulle vakna av att de slog i berget. Lisa gjorde en vegetarisk pasta av högsta kvalitet.

Måndag
Efter morgondopp och frukost tog vi jollen över till själva Huvudskär. En promenad upp till fyren och den speciella naturen är ett måste. En fiskmås med en stor abborre i munnen attackerades av andra så att den släppte sitt byte. Sedan letade hela flocken på fel ställe, och abborren dog i onödan. I laber sjöbris gled vi ut, och styrde mot Carl Larssons jaktstuga på Bullerö. Alla beundrade det arbete han och hans efterträdare har lagt ned på ön. Så småningom styrde vi vidare till Sandhamn, förtöjde bredvid sexton jaktplanspiloter och Lisa förklarade sig som nöjd kund.

Tisdag "Nu har vi sett kultur och fått sällskap. Det är dags att segla på allvar!" Förvånansvärt morgontidiga konstaterade damerna att semestern inte ska sovas bort. Sandhamnslimpa till frukost och en trave Seglarbullar för resten av dagen hämtades från bageriet. Vi kastade loss. "Var är spinnakern?" Tuffa tjejer. På Rödkobbsfjärden åkte nylonet upp. Både båt och besättning sattes an ett snäpp hårdare. Bara få ord i början: "Passa gajen." "Tar du in tre tum?" "Hur är kursen?" Med rutinen slappnar man av lite. "Va läckert!" "Det är så fantastiskt…" "Är det nån som vill ha kaffe och seglarbulle?"

Vi glider genom Lökasunden. Skepparn lagar korvsoppa. "Egentligen mest grönsaker. Ett originalrecept från Hönö." Vid Möja river vi spinnakern. Efter att ha letat natthamn intill Rödlöga går vi vidare till Norrpada. På öns högsta punkt finns ett monument som måste beses. Eftersom det hänger lite regn i luften får grillen vila. Men det är första gången i år… Istället hjälps vi åt att ordna en trerätters måltid och diskutera vinets betydelse för måltiden i jämförelse med havets betydelse för sjöfarten. Alla sov gott.

Onsdag
Morgonen är tidig, grå och dimmig. Under kvällen innan uttryckte Lisa en önskan att komma till Mariehamn. Vilket är skälet till det tidiga. Inte en kåre rubbar den spegelblanka vattenytan så maskinen får arbeta. Emelie intresserar sig för radarn. Sikten är några hundra meter. "Men den där fläcken åt babord, den är inte på sjökortet ju?" Vi tittar. Tre sälhuvuden betraktar oss nyfiket. Vi stoppar och tittar tillbaka. När de vrider på sig och tittar åt sidan ser de ut som tre Silja Line-logotyper. Det känns som att vandra mellan olika salar när dimman blir glesare eller tätare. Efter några timmar på Ålands Hav lättar det och vi kan åter njuta av solen. Dock uteblev vinden helt så segling blev det ingen. Mariehamn väntade som vanligt med vänligt bemötande och varm bastu. Emelie och Lisa ville likt de Åländska pensionerade sjömän som för segel rundat Kap Horn äta middag på Restaurang Nautical. I samma hus som Ålands Sjöfartsmuséeum, med utsikt över Pommern och alla båtar som går in och ut ur hamnen, prövade de "Skärgårdstallriken". Båda alla damer avböjde den guidade turen bland stadens dansställen, Lisas ursprungliga önskemål till trots.

Torsdag
På förmiddagen besökte vi olika delar av Mariehamn. Det botaniserades mellan så vitt skilda saker som glasbrukets nytillverkade produkter och ryska viner. Skepparen förundrades över hur många skoaffärer som inryms i en så liten ort. Svaret blev ett citat ur "Absolutely Faboulus": "Darling, you can never have enough of shoes, gloves and handbags!" Kompletteringsbunkring vidtog. En frisk nordan drog oss över Ålands Hav med bara försegel. Alla turades om att styra. "Tänk att man kan segla åtta knop för bara ett segel!" Vi ankrade i läviken på Fejan och beslutade oss för en kommaframmare vid restaurangen inrymd i den gamla karantänstationen. En kort jolletur och en dito promenad tog oss dit. Väl där gav man upp tanken på att laga mat ombord, och vi fick stekt strömming på skärgårdsvis.

Fredag

I klar sol och spirade segel i nordanvinden gick vi mot Furusund för att hämta upp Lennart och Ann. De var sugna att komma iväg och vi dröjde icke. Genom mellanskärgården gick färden vidare söderut i medvinden. En inbjudan att hälsa på någons goda vänner på en skärgårdsö resulterade i vedeldat bastubad, grillning och middag på bryggan. Inte ens när solen gått ned blev myggorna besvärande.

Lördag
I god vind beser vi den enastående vackra Husaröleden. Tvärs Finnhamn ringer det på fartygstelefonen: "Hej! Vi tog lillbåten ut till goda vänner igår. Nu blåser det alldeles för mycket för att vi ska kunna komma tillbaka med den. Om ni är i närheten och kan ta oss hem så bjuder vi på middag!" Med den nuvarande besättningens kriterier var detta som musik. Några timmars bogsering för segel, trevligt sällskap, en ny underbar kväll på en annan skärgårdsö: Varför är inte livet alltid så här?

Söndag
Lisas och Emelies vecka var slut, så vi seglade mot Stockholm. Solen var envis i motsats till medvinden. Med rutin som gamla sjöbusar hanterade de segel och roder sista dagen. För ankar i Velambsviken avslutade vi resan som vi började den: Med en pasta i sittbrunnen. Ett par timmar senare skildes våra vägar. Ett par lyckliga damer och ett lika lyckligt par hade njutit av det allra bästa en svensk sommarvecka kan ge.